14 November

Sa har sag mina reskamrater ut klockan 03.54 imorse da vi vantade pa att fa entra bussen som 4 timmar senare lamnade av oss i Tamale dar vi nu sitter. Vi har lamnat Mole National Park en dag tidigare eftersom vi lyckades klamma in bade Walk-safari och Drive-safari igar. Bra tyckte vi, da vi sparade 18 cedi var pa att inte bo en extra natt pa det hotell som inte alls var sadar lyxigt som vi rakat forestalla oss. Med tanke pa de 30 restimmar vi har framfor oss innan vi ar hemma i var enkla, men ack sa kara boning sa kanns det har som ett sjukt bra beslut.

Nationalparken var trevlig och vi fick se nagra djur men mest natur, cheesburgare fick vi oss en ocksa. Ni kanske undrar om det verkligen har varit vart 60 timmars resande pa 4 dygn for att fa se nagra djur i en Nationalpark? Sammanfattningsvis kan jag nog svara sahar: Nja, det var vart det faktiskt, kanske inte just for att ha fatt se en elefant, snarare for att vi ha fatt se mer av landet Ghana och dess (obefintliga) infrastruktur. Vi har gjort annu en utflykt tillsammans och vi har skrattat. Varje utflykt innebar ett nytt aventyr.

Nar vi anlande till Mole pa lordagskvallen var vi fullkomligt tackta av rod jord och svett. Efter inte ha duschat pa over ett och ett halvt dygn var duschen vi fick himelsk, men trots det blev anda handduken jag torkade mig pa rodbrun. Vi fick i oss en snabb middag innan vi stupade i sang.

Uppe med solen satt vi redo for safari fran 06.30. Ungefar vid halv nio var det dags, det var forst efter att tre grupper redan gett sig ut, en man ringt ett antal samtal i sin telefon och vi fatt skriva ett klagobrev till hogre makter. Samtalen som mannen ringt resulterade i att en guide kom insladdande pa en motorcykel en och en halvtimme senare an vad safarituren varit planerad till. Inget ovanligt i Ghana-land dar tid inte riktigt funkar som hemma. Hemma ar tid pengar, har ar tid pengar i samma bemarkelse som att man behover pengar for att kopa en klocka. Far man sitta och vanta pa en Ghanan ska man, som vi last i varan guidebok, se det som bonustid som man inte hade haft om personen i fraga dykt upp vid ratt tidpunkt. Fin filosofi, om man anda jobbade pa det viset!

Val ute pa tur var vantan glomd och vi borjade speja efter djur.

Obetalbart! Jag tog ett kort pa Maja som lycklig klarat balansgangen over det lilla vattendrag vi passerade, men lyckas ocksa fa med den mindre lyckliga Indier som i bakgrunden just stupar ner i gyttjan. Med ett mindre teleobjektiv i vanstra handen klarade sig hon och kameran dock bra, tror jag. Men rejalt leriga var de bada tva. Stackarn!

Vi hittade Pumba!

Den svarta flacken i vattnet ar elefanten.

Pa eftermiddagen kom vi ivag pa jeepsafari, vi fick se ungefar exakt vad vi sett till fots, men dessto roligare att se det fran ett biltak.

Nej, var guide rymde inte, han hastade bara ivag till vattenbrynet for att se om elefanten lag kvar...

...vilket den gjorde.

Pa vagen tillbaka, efter 2 timmars safari, var solen pa vag ner och Afrika visade sig ater igen fran sin vackraste sida.

Utsiktsplatsen fran hotellets restaurang fick avsluta dygnet i norr!

I skrivande stund har vi nu 5 timmar kvar att fordriva i Tamale innan nattbussen tar oss hem. 3 timmar har snart fordrivits pa detta internetcafe vi sitter pa. Kanner att hungern och trottheten borjar krypa pa. Jippi! Bit ihop. Inga fler spydiga komentarer till Maja. Da lackar hon.

So long!

12 Oktober

En 14 timmars bussresa senare sitter vi nu i landets norrare delar. Vi lamnade Accra vid sex-tiden igar kvall och anlande till Tamale halv atta i morse. Lyxbuss med stora fallbara lyx-saten, gigantiskt med benutrymme och det de har nattbussar kanske ar mest kanda for: AC! Hade nagon bara forvarnat oss om vilken kapacitet AC:n satt inne med hade fleecetrojan (som saklart ligger oanvand kvar i Tarkwa) kommit till sin fulla ratt, med rage! Efter att ha hackat tander och skedat Maja i det kalla skinnsatet stegade jag till slut fram till busschafforen och bad honom vanligt men bestamt att stanga av AC:n. Det visade sig till hela bussens besvikelse att AC:n gick per automatik. Far jag sjalv gissa lag medeltemperaturen inatt runt +10 grader i bussen, vars fonster hade kondens, pa utsidan! Jag undrar om vi Svennisar nu fros, vad gjorde inte da Ghananerna? Visserligen packade nagra av de mest rutinerade bussakarna upp tjocka jackor sa fort de klev ombord pa bussen, men den stackars mannen i grannsatet brevid oss verkade vara lika orutinerad som vi da han nagon gang vid tre-tiden inatt slet, i ren panik, ner bussgardinen for att dra over sig som tacke. Jag sov i och for sig lyckligtvis under smatimmarna, men Maja som sov dessto mindre har aterberattat om gardin-ryckaren!

Nu sitter vi har i Tamale och vantar pa att fa anvandning av den bussbiljett vi kopt till 13.30 da vi fortsatter resan till Mole National Park. Dar vantar 2 dagars Safari, och vi kommer bo mitt i nationalparken pa deras, forhoppningsvis nagot lyxiga, hotell. Pa tisdag kvall vander vi ater hem till sodern. Lite mer rutinerad, lite mer pakladd!

9 November

Internet-onsdag, igen! Eller som vi sager till barnhemmet, att vi aker in till Swedru for Obroni-meeting. Vilket vi gor da det gar att mota andra volontarer pa ett cafe varje onsdag klockan 14.00, om man vill.

Flugad tand, kan man saga att jag hade idag da Maja hittade nagot svart mellan mina tander nar vi satt i trotron. Jag pillade ut det och det visade sig vara en liten fluga. Kunde inte brytt mig mindre da vi gjorde ett storre och nagot mer ackligt konstaterande igar. Ofta far vi ketchup i och till maten vi ater. (tror kokerskan fatt for sig att det ar en obligatorisk, vasterlandsk krydda) Ketchupflaskan, som jag (tyvarr) slog en narmare kik pa, visade sig besta av ungefar lika manga smaflugor som tomater. Korken sitter sallan pa och flugorna ma kalasat rejalt innan de drunknat i flaskan. Vid senare eftertanke ska vi kanske vara tacksamma for denna extra proteinkalla det ger. Maltiderna bestar annars uteslutande av kolhydrater. Harom morgonen fick vi dock stekt agg till frukost och jag var nara att kyssa var sota kokerska, som trots ALLT lagar underbar mat till oss!


Mer av kok-konsten i det Afrikanska koket, nar den ar som varst! Madam, sittandes pa bilden, ar forestandare och grundare till barnhemmet och propsade starkt pa att jag och Maja skulle vara med och laga barnens mat igar. Vilket vi givetvis gjorde, men med viss tveksamhet.

Barnen kollar in middagen!

Sniglar! Detta tillagningsmomentet missade vi lyckligtvis. Har sett det en gang tidigare, och det rackte. Da slog de sonder skalet med en sten drog ut snusket och slet isar den for att sen koka.



Pa det sterila trabordet i koket hackade jag yamleafs, som senare akte ner i den stora grytan tillsammans med de andra gronsakerna och givetvis den roda oljan. Nara att nagon av de sma oradda barnfingrarna klipptes under kniven nar de som alltid ska vara mitt uppe i allting som hander.
Den roda oljan ar forresten nagot som anvands i ALLT, aven var mat. Vet nu varfor hela afrika skiter gult.

Vatten + majsmjol = Banko! Lite som att gora pulvermos men under helt andra forhallanden an att sta med en tvaliters kastrull pa spisen i Sverige. Har, blind av forbannat massa rok i ogonen. Tarar, svett och snor landade i kitteln nar vi med en trapinne forsokte rora om i den stenharda geggan.

Var sniglarna blev av ar annu oklart. Middagen serverades till barnen senare pa kvallen och bestod da av bankobollar och gronsaksgryta, eventuellt med mosade sniglar...

6 November

Stort tack till givmilda svarmor Lis och svager Mattias med fru Fathima, som i veckan gjorde det mojligt for barnen pa barnhemmet i Gomoa Tarkwa att fullfolja sin skolgang, genom sin donation pa totalt 2000:-. Den lilla slant som blev over tackte aven kostnaden for ett barn som i veckan insjuknade i malaria.

Hade inte skolavgiften betalats i torsdags (vilket vi fick kannedom om i onsdags) hade barnen inte fatt fullfolja terminen i skolan. Avgiften gick pa otroliga 575 cedi, vilket jag och Maja gapade over nar vi fick veta. Den hoga summan som narmar sig 3000:- svenska kronor beror pa att det ar barnens forsta termin i skolan, da tillkommer det tydligen extra kostnader for inskrivning, administrativa delar, skolklader m.m. Den sista tusenlappen som tackte skolavgiften har vi Majas foredetta arbetskollegor att tacka.



Kommande termin kommer kostnaden per barn vara 7 cedi, dvs knappt 35 svenska kronor. Da vi tvivlar pa att barnhemmet kommer ha rad att betala nasta ars terminsavgift for de 23 barn som vill ga i skolan, vill vi forsoka betala den innan vi aker hem, ocksa for att den hoga startavgiften inte ska vara helt kastad i sjon. Den som har 3 guldtior over far garna donera dem till mitt konto och direkt gora skillnad for ett barn. Hor av dig! josefine.look@gmail.com

I veckan baxade vi, alla 4 svenska volontarer, narmare 40kg klader till barnhemmet som vi delade ut, klader vi fatt skankta fran Sverige. Trots den otroligt stora mangd klader gjorde det minimal, men saklart nodvandig, skillnad pa de narmare 30 manniskorna. Lyckan var daremot stor hos bade barn och vuxna som fick svenska, tvattmedelsedoftande, hela klader! Vi tog oss, samtidigt som vi gav dem nya klader, friheten att rensa ut och slanga nagra av de mogliga och ofrankomligt skitiga klader de tidigare anvant.

Tack till er i Sverige som skankt klader!

6 November

I fredags var vi till somerskan, for att hamta ut vara klanningar, som vi tva dagar tidigare lamnade in tyg till. Nar vi kom vid nio-tiden pa fredag morgon var de i full gang att sy ihop tygstyckena de troligtvis nyss borjat pa. Halvstressade och otaliga stod jag och Maja och tramapde och vantade pa att de skulle bli klara, just for att vi bestamt att sammanstrala med Anna och Minna klockan tio inne i Swedru. Klockan elva var klanningarna klara och utprovade och vi kunde konstatera att de, trots ihopsydda med enbart ogonmatt, satt riktigt bra!

Tack Vickan for "strandfilten" du lamnade kvar!

Nar vi val slangt oss i en trotro och ringt varat resesallskap for att ursakta forseningen ger den lilla bussen strax efter upp pa vagen mellan tva mindre byar. Efter att vaxelladan rasslat till tre ganger stannar den och vi passagerar far snallt stalla oss vid vagkanten och se pa nar alla bilar svischar forbi oss.

Mitt ute i typ ingenstans stog vi och vantade, medan vi undrade vad vi vantade pa.

Efter ungefar en halvtimme stannade lyckligtvis en snall taxichaffor som korde oss gratis in till narmsta by, darifran kunde vi fortsatta i en ny trotro.

Klockan var narmare ett pa dagen nar vi motte upp Minna och Anna som statt tre timmar och vantat pa oss. Vi kunde inte annat an att rycka pa axlarna och saga "Afrika!"

Antligen kunde vi paborja helgens utflykt till Koforidua och Hohoe. Vi overnattade pa hotell i Koforidua innan vi fortsatte pa lordags morgon till den andra staden Hohoe, dit vi valde att aka for att se ett av de alla omtalade vattenfall som finns i landet. Med Jesus langst fram i bilen skumpade vi fram i forjavla hog hastighet i narmare 4 timmar.

I Hohoe checkade vi snabbt in pa ett hotell som en taxichaffor tog oss till innan han fortsatte eskortera oss till vattenfallet 30 minuter bort.

Ytterliggare 30 minuters gangvag ratt in i skogen, fortfarande eskorterade av taxichafforen men aven av en guide som stannade vid nastan varje trad och berattade lite smatt om Afrikas vaxtrike.

Otroligt vackert! Ar det nagonstans man tror Tarzan lever, sa ar det defenitivt har!

Ananas har aldrig smakat battre an i dess modersland.

Blad som satt nagra meter upp, ser kanske helt vanliga ut, men ett blad hade kunnat tacka hela min overkropp. Gigantiska!

Tradparasit pa ett annat trad.

Val framme och vi kunde se hur vattenfallet tornade upp sig.

Efter tva dagars resande, 30 minuters taxifard och 30 minuters promenad i flipflop tornar antligen det sagolikt vackra vattenfall upp sig framfor oss och... mitt kamerabatteri dor! Lyckligtvis kunde vi dokumentera med Majas Iphone hur det hundra meter hoga vattenfallet skvatte vatten i ansiktet pa oss aven da vi stod femtio meter ifran.

Helt okej hotell for 10 cedi var. Lite Pippi Langstrumps-kansla!

Harlig helg! Nu ar vi hemma igen!