14 November

Sa har sag mina reskamrater ut klockan 03.54 imorse da vi vantade pa att fa entra bussen som 4 timmar senare lamnade av oss i Tamale dar vi nu sitter. Vi har lamnat Mole National Park en dag tidigare eftersom vi lyckades klamma in bade Walk-safari och Drive-safari igar. Bra tyckte vi, da vi sparade 18 cedi var pa att inte bo en extra natt pa det hotell som inte alls var sadar lyxigt som vi rakat forestalla oss. Med tanke pa de 30 restimmar vi har framfor oss innan vi ar hemma i var enkla, men ack sa kara boning sa kanns det har som ett sjukt bra beslut.

Nationalparken var trevlig och vi fick se nagra djur men mest natur, cheesburgare fick vi oss en ocksa. Ni kanske undrar om det verkligen har varit vart 60 timmars resande pa 4 dygn for att fa se nagra djur i en Nationalpark? Sammanfattningsvis kan jag nog svara sahar: Nja, det var vart det faktiskt, kanske inte just for att ha fatt se en elefant, snarare for att vi ha fatt se mer av landet Ghana och dess (obefintliga) infrastruktur. Vi har gjort annu en utflykt tillsammans och vi har skrattat. Varje utflykt innebar ett nytt aventyr.

Nar vi anlande till Mole pa lordagskvallen var vi fullkomligt tackta av rod jord och svett. Efter inte ha duschat pa over ett och ett halvt dygn var duschen vi fick himelsk, men trots det blev anda handduken jag torkade mig pa rodbrun. Vi fick i oss en snabb middag innan vi stupade i sang.

Uppe med solen satt vi redo for safari fran 06.30. Ungefar vid halv nio var det dags, det var forst efter att tre grupper redan gett sig ut, en man ringt ett antal samtal i sin telefon och vi fatt skriva ett klagobrev till hogre makter. Samtalen som mannen ringt resulterade i att en guide kom insladdande pa en motorcykel en och en halvtimme senare an vad safarituren varit planerad till. Inget ovanligt i Ghana-land dar tid inte riktigt funkar som hemma. Hemma ar tid pengar, har ar tid pengar i samma bemarkelse som att man behover pengar for att kopa en klocka. Far man sitta och vanta pa en Ghanan ska man, som vi last i varan guidebok, se det som bonustid som man inte hade haft om personen i fraga dykt upp vid ratt tidpunkt. Fin filosofi, om man anda jobbade pa det viset!

Val ute pa tur var vantan glomd och vi borjade speja efter djur.

Obetalbart! Jag tog ett kort pa Maja som lycklig klarat balansgangen over det lilla vattendrag vi passerade, men lyckas ocksa fa med den mindre lyckliga Indier som i bakgrunden just stupar ner i gyttjan. Med ett mindre teleobjektiv i vanstra handen klarade sig hon och kameran dock bra, tror jag. Men rejalt leriga var de bada tva. Stackarn!

Vi hittade Pumba!

Den svarta flacken i vattnet ar elefanten.

Pa eftermiddagen kom vi ivag pa jeepsafari, vi fick se ungefar exakt vad vi sett till fots, men dessto roligare att se det fran ett biltak.

Nej, var guide rymde inte, han hastade bara ivag till vattenbrynet for att se om elefanten lag kvar...

...vilket den gjorde.

Pa vagen tillbaka, efter 2 timmars safari, var solen pa vag ner och Afrika visade sig ater igen fran sin vackraste sida.

Utsiktsplatsen fran hotellets restaurang fick avsluta dygnet i norr!

I skrivande stund har vi nu 5 timmar kvar att fordriva i Tamale innan nattbussen tar oss hem. 3 timmar har snart fordrivits pa detta internetcafe vi sitter pa. Kanner att hungern och trottheten borjar krypa pa. Jippi! Bit ihop. Inga fler spydiga komentarer till Maja. Da lackar hon.

So long!