6 November

I fredags var vi till somerskan, for att hamta ut vara klanningar, som vi tva dagar tidigare lamnade in tyg till. Nar vi kom vid nio-tiden pa fredag morgon var de i full gang att sy ihop tygstyckena de troligtvis nyss borjat pa. Halvstressade och otaliga stod jag och Maja och tramapde och vantade pa att de skulle bli klara, just for att vi bestamt att sammanstrala med Anna och Minna klockan tio inne i Swedru. Klockan elva var klanningarna klara och utprovade och vi kunde konstatera att de, trots ihopsydda med enbart ogonmatt, satt riktigt bra!

Tack Vickan for "strandfilten" du lamnade kvar!

Nar vi val slangt oss i en trotro och ringt varat resesallskap for att ursakta forseningen ger den lilla bussen strax efter upp pa vagen mellan tva mindre byar. Efter att vaxelladan rasslat till tre ganger stannar den och vi passagerar far snallt stalla oss vid vagkanten och se pa nar alla bilar svischar forbi oss.

Mitt ute i typ ingenstans stog vi och vantade, medan vi undrade vad vi vantade pa.

Efter ungefar en halvtimme stannade lyckligtvis en snall taxichaffor som korde oss gratis in till narmsta by, darifran kunde vi fortsatta i en ny trotro.

Klockan var narmare ett pa dagen nar vi motte upp Minna och Anna som statt tre timmar och vantat pa oss. Vi kunde inte annat an att rycka pa axlarna och saga "Afrika!"

Antligen kunde vi paborja helgens utflykt till Koforidua och Hohoe. Vi overnattade pa hotell i Koforidua innan vi fortsatte pa lordags morgon till den andra staden Hohoe, dit vi valde att aka for att se ett av de alla omtalade vattenfall som finns i landet. Med Jesus langst fram i bilen skumpade vi fram i forjavla hog hastighet i narmare 4 timmar.

I Hohoe checkade vi snabbt in pa ett hotell som en taxichaffor tog oss till innan han fortsatte eskortera oss till vattenfallet 30 minuter bort.

Ytterliggare 30 minuters gangvag ratt in i skogen, fortfarande eskorterade av taxichafforen men aven av en guide som stannade vid nastan varje trad och berattade lite smatt om Afrikas vaxtrike.

Otroligt vackert! Ar det nagonstans man tror Tarzan lever, sa ar det defenitivt har!

Ananas har aldrig smakat battre an i dess modersland.

Blad som satt nagra meter upp, ser kanske helt vanliga ut, men ett blad hade kunnat tacka hela min overkropp. Gigantiska!

Tradparasit pa ett annat trad.

Val framme och vi kunde se hur vattenfallet tornade upp sig.

Efter tva dagars resande, 30 minuters taxifard och 30 minuters promenad i flipflop tornar antligen det sagolikt vackra vattenfall upp sig framfor oss och... mitt kamerabatteri dor! Lyckligtvis kunde vi dokumentera med Majas Iphone hur det hundra meter hoga vattenfallet skvatte vatten i ansiktet pa oss aven da vi stod femtio meter ifran.

Helt okej hotell for 10 cedi var. Lite Pippi Langstrumps-kansla!

Harlig helg! Nu ar vi hemma igen!