27 November

Dagens uppdatering finner ni hos Maja

24 November

Var insamling har vaxt sig till Mount-Everest-size! Var forhoppning, nar vi fran borjan efterlyste en skankepeng, var att fa in nagra hundralappar som kunde, tillsammans med min och Majas reskassa, betala barnens skolavgift for kommande ar. Intresset av att hjalpa har overrumplat oss och vara hakor hanger nar vi nu sitter har med dryga 37.000 svenska kronor att forvalta. Pengarna, som vi idag maste ta ut i kontanter, ska vi givetvis anvanda till kommande ars skolavgift men ocksa till byggprojektet av ett nytt barnhem (som ni kan lasa om i tidgare inlagg).

Idag stanger vi insamlingen for att hinna satta pengarna i bruk da vi enbart har en vecka pa oss innan hemfard. Murbruk och cement star pa kommande veckas schema. Ett helt hus kommer vi inte kunna finansiera aven om vi befinner oss i det annars sa billiga land, men vi kommer ta husbygget atminstonde halvags och vi ar makta stolta over er alla som hjalpt till att gora detta mojligt. Om inte vi kan fullfoja bygget fran Sverige ar var forhoppning att efterkommande volontarer och andra goda manniskor upptar arbetet dar vi slutar.

Var senaste och storsta donation trillade in idag och vi tackar odmjukast pa barnhemmets vagnar Swedtarp AB i Loddekopinge som skankt 10.000 till husbygget.

Ett lika stort tack till:

syster Johanna & Oscar
mamma Ami & Berra
moster Anki & Mormor
Kimmo Pontinen
Pape m familj
fam Pusing/Walfridsson
Roger Axelsson
Karin Widen
Emma Jansson
Linda Widen
Johanna Nilsson
Minnas familj
Per-Hakan & Anna-Maria Jansson
Anna-Britta Jansson
Magnus Salgstrom
Maria Park
Hanna Abdel Halim
Helena Norling
Cecilia Nelefelt
Sara Ahlander m familj
Pia och Otto Sorlin
Anna & Robin
Sara & Johan
Amanda & Henrik
Hanna Elmeskog m familj
Sandra Andersson
Anders Leck
Jessica Hansson m familj
Kvitter Javelin
Amanda Morth
Fam Hedberg
Ulrika Pettersson
Johan Burman
Emelie Solen & Mattias Sunnanang
Frida & Anders
Evelina Mattsson m familj
Staffan Mattsson m familj
Johanna korpi m dagisforaldrar
Jenny Korpi m vanner och familj
Julia Korpi & Cesar
Emelie Wallin & Calle
Emil Graden
Lovan
Teje
Johanna A
Clara
Lisa
Nisse
Samhällsbyggnadsnämnden i Rättviks kommun
Rättviks kyrkokör
Lotta & Hans
Alexander
Tessan & Jojje
Linda
Martina
Yuen cheung
Sara Teodorsson
Stina & Per

24 November

En manad kvar till jul. En vecka kvar till hemfard. Och har sitter vi med svettringar under armarna och undrar hur kylan kommer kannas mot kinden om dryga veckan. Vi ser fram emot hemfarden och julkanslan som vi vantar ska infinna sig sa fort vi kliver av planet pa Arlanda. Men for att inte fokusera for mycket pa framtiden har vi i stallet sett till att utsupa en sista sol-och-bad semester medan vi fortfarande kan. I mandags akte vi 6 h till vad vi trodde skulle vara paradiset. Ser ut som paradiset, absolut, men djuren och rastlosheten fick oss att skippa sista natten pa Green Turtle Lodge och vi akte idag 2 h osterut till det lite mer civiliserade Oasis Resort i Cape Coast (har har vi varit nagra ganger tidigare)

Nu ger jag kanske en overdriven orattvis bild av Green Turtle, men vi kan inte ens saga att vi hade tur med vadret. Sol, visst, men ocksa moln, regn och aska. Regn som vackte oss mitt i natten da halmtaket lackte igenom, rakt ner pa kudden. Halmtaket ja, som ocksa bjod pa moss och lysmaskar. Odlor till forbannelse och pizza som bara serveras pa helger, fan ocksa, den vi hade sett fram emot sa valdigt! Inatt borjade Maja dessutom att krakas. Jag blev snabbt varse om att vi maste upp och ut ur sangen. Som den trogna vapendragare jag ar var det bara att hoppa upp och bege sig ut i morkret, lysa med ficklampa pa riset och fisken som la sig pa marken. Fyra toalettbesok senare kunde vi ater ga och lagga oss. Nu mar Maja bra igen!

Idag aker vi, efter ett sista dopp i havet och kanske lite souvernirshopping, tillbaka till var by Tarkwa. En sista, intensiv vecka med barnen och sa ska vi ju satta projektet i rullning.

19 November

TACK ALLA omtanksamma sjalar som skankt pengar till Barnhemmet i Gomoa Tarkwa. Ni har inte bara bidragit till att betala kommande ars terminsavgift ni har aven paborjat byggandet av en ny skola. Byggnaden som ocksa kommer vara barnens nya hem och en inkomstkalla i form av skola. Valkommen till projektet Childrens Home of Hope, Gomoa Tarkwa




Bakom Madam, Maja och Mr Williams kan ni skada barnhemmets nya marker.

Kanske kan jag numera titulera mig som forvaltare i telefonkatalogen eller husbyggare eller kanske bara kalla mig en javligt god manniska! Tillsammans med Maja, Anna, Johanna & Agnes forvaltar vi nu era pengar, ni som ar med och bidrar. Det ar vi sjalva som skapat projektet och gett det dess namn.

Genom ett gott sammarbete med "hovdingen" i byn Tarkwa tillskanks en storre markbit barnhemmet. Skanks i den benamningen att vi har indirekt betalat mannen med makt med en get och en flaska wiskey. En symbolisk summa, eller mojligtvis kallad muta pa Svenska. 600 cedi har vi nu lamnat ifran oss och marken har tillfallit oss/barnhemmet. Ungefar 2500 svenska kulor av den otroliga, insamlade summan pa 10.000.

Jag och Maja lagger nu ihop vara insamling med de svenska volontarerna Anna och Johannas kapital och far da tillsammans ungefar 20.000 svenska kronor. Detta innebar en borjan pa ett husbygge dar de foraldra losa barnen far bo.

Huset barnen bor i nu hyrs av en man, en man som for det mesta ar parokt/full och allmant otrevlig. Da hyran dessutom ar ratt hog och barnens lek begransad pga slitagerisk har det varit forestandaren Madams drom att ha ett eget hus och egna agor. Drommen vi/ni nu paborjar!

19 November

Bara nagra timmar gammal frippa! 5 cedi ville frisorskan ha for bade mina och Majas flator (Obs! tva prickar ovanfor a, hoppas jag ni fattar). Vi gav henne en tio-lapp och dricksade 100 procent. Ungefar tva timmar tog det att flata vara har, vilket ger en timlon pa 20 svenska kronor. Utan dricksen hade det bara blivit halften!

16 November

Hej hopp! Allt val! Fast ibland langtar vi efter svensk mat. Kunde inte lata bli att lagga upp den har Jacoben a la Johan som var min sista, onskade maltid i Sverige. Hur kunde jag valja en risratt? Men javlar vad god den var!

Imorse fick jag via sms veta att tva dubbelrum pa 5-stjarniga Sheraton Hotell i Stockholm City ar bokat den 2-3 dec. JABADABADOO! Hemkomst, hotell, karlek och FRUKOSTBUFFE!
Tack basta Marten och Roger :)

(Nej, jag har inte hemlangtan, jag ser bara fram emot att komma hem!)

En svang i Swedru, pa vag hem blir det den sedvanliga Trotro-glassen som skulle kunna missbrukas! I Ghana kommer glassen i plastpase, som nastan allt annat har. Plastic-Africa!

Vandrande "glassbox"

14 November

Sa har sag mina reskamrater ut klockan 03.54 imorse da vi vantade pa att fa entra bussen som 4 timmar senare lamnade av oss i Tamale dar vi nu sitter. Vi har lamnat Mole National Park en dag tidigare eftersom vi lyckades klamma in bade Walk-safari och Drive-safari igar. Bra tyckte vi, da vi sparade 18 cedi var pa att inte bo en extra natt pa det hotell som inte alls var sadar lyxigt som vi rakat forestalla oss. Med tanke pa de 30 restimmar vi har framfor oss innan vi ar hemma i var enkla, men ack sa kara boning sa kanns det har som ett sjukt bra beslut.

Nationalparken var trevlig och vi fick se nagra djur men mest natur, cheesburgare fick vi oss en ocksa. Ni kanske undrar om det verkligen har varit vart 60 timmars resande pa 4 dygn for att fa se nagra djur i en Nationalpark? Sammanfattningsvis kan jag nog svara sahar: Nja, det var vart det faktiskt, kanske inte just for att ha fatt se en elefant, snarare for att vi ha fatt se mer av landet Ghana och dess (obefintliga) infrastruktur. Vi har gjort annu en utflykt tillsammans och vi har skrattat. Varje utflykt innebar ett nytt aventyr.

Nar vi anlande till Mole pa lordagskvallen var vi fullkomligt tackta av rod jord och svett. Efter inte ha duschat pa over ett och ett halvt dygn var duschen vi fick himelsk, men trots det blev anda handduken jag torkade mig pa rodbrun. Vi fick i oss en snabb middag innan vi stupade i sang.

Uppe med solen satt vi redo for safari fran 06.30. Ungefar vid halv nio var det dags, det var forst efter att tre grupper redan gett sig ut, en man ringt ett antal samtal i sin telefon och vi fatt skriva ett klagobrev till hogre makter. Samtalen som mannen ringt resulterade i att en guide kom insladdande pa en motorcykel en och en halvtimme senare an vad safarituren varit planerad till. Inget ovanligt i Ghana-land dar tid inte riktigt funkar som hemma. Hemma ar tid pengar, har ar tid pengar i samma bemarkelse som att man behover pengar for att kopa en klocka. Far man sitta och vanta pa en Ghanan ska man, som vi last i varan guidebok, se det som bonustid som man inte hade haft om personen i fraga dykt upp vid ratt tidpunkt. Fin filosofi, om man anda jobbade pa det viset!

Val ute pa tur var vantan glomd och vi borjade speja efter djur.

Obetalbart! Jag tog ett kort pa Maja som lycklig klarat balansgangen over det lilla vattendrag vi passerade, men lyckas ocksa fa med den mindre lyckliga Indier som i bakgrunden just stupar ner i gyttjan. Med ett mindre teleobjektiv i vanstra handen klarade sig hon och kameran dock bra, tror jag. Men rejalt leriga var de bada tva. Stackarn!

Vi hittade Pumba!

Den svarta flacken i vattnet ar elefanten.

Pa eftermiddagen kom vi ivag pa jeepsafari, vi fick se ungefar exakt vad vi sett till fots, men dessto roligare att se det fran ett biltak.

Nej, var guide rymde inte, han hastade bara ivag till vattenbrynet for att se om elefanten lag kvar...

...vilket den gjorde.

Pa vagen tillbaka, efter 2 timmars safari, var solen pa vag ner och Afrika visade sig ater igen fran sin vackraste sida.

Utsiktsplatsen fran hotellets restaurang fick avsluta dygnet i norr!

I skrivande stund har vi nu 5 timmar kvar att fordriva i Tamale innan nattbussen tar oss hem. 3 timmar har snart fordrivits pa detta internetcafe vi sitter pa. Kanner att hungern och trottheten borjar krypa pa. Jippi! Bit ihop. Inga fler spydiga komentarer till Maja. Da lackar hon.

So long!