7 Oktober

Anteckningar tagna fran min dagbok

Igar orkade jag inte skriva nagra anteckningar fran dagen som gick. Har egntligen ingen skrivlust nu heller men gor det anda for att spannet mellan igar och imorgon inte ska bli for stort. Motivationen gar just nu pa lagvarv for mig, Maja och var volontarkollega Victoria. Troligtvis ett vanligt, forekomande syndrom hos nyutskickade, vilsna volontarer.

Vi har varit pa barnhemmet i en och en halv dag.
Vi anlande till den har byn vi bor i (Gomoa Tarkwa) i torsdags eftermiddag.Vi fick strax innan vi anlande reda pa att vi ar de enda vita som bott eller volontarat i byn, darmed extra manga blickar och manga "HELLO"-utrop.

Vi inhyste oss i vart nya boende, dvs ett litet rum med fyra sovplatser och valdigt lite golvyta. Men helt okej, vi hade ju anda stallt in oss pa det absolut varsta. WC med tvattutrymme ar delat med andra boende runt omkring och hittas tva dorrar bort fran var. WC:n ar dock minus W, inget rinnande vatten. Vi far spola manuellt med vatten fran en stor tunna. Samma tvattprosedur galler aven har da man far halla vatten over sig med hjalp av en skopa. Skopan som vi annu inte inhandlat men lika bra har det gatt med tandborstmuggen!

Efter att vi inkvarterat oss lite snabbt tog vi en promenad bort till barnhemmet dar vi mottes av manga nyfikna, smabarn som oblygt slangde sig i vara armar. De lite storre barnen som utgor ungefar 20 av 25 barn slutade strax efter att vi kom skolan och vi blev aven dar storslaget bemotta. Innan vi hann saga hej hangde de som en klase vindruvor pa vara armar, bokstavligt talat. Alla ville ta och kanna pa oss, och jag tror aven jag kande ett nyp i rumpan.

Det var oerhort roligt att fa vara med dem och leka med dem. Narhet och uppmarksamhet ar nagot vi marker att de garna soker hos oss. Och det ar ju trots allt en av vara storre anledningarna till varfor vi ar har.
De fyra personer som arbetar pa barnhemmet tar hand om barnen val, men fyller kanske inte riktigt alla behov ett foraldralost barn har, sasom en mammas uppskattande kram.

I torsdags gick vi hem fran barnhemmet da bade vi och barnen fatt var kvallsmiddag. Dock sitter man inte tillsammans och ater. Vi tre volontarer fick sitta enskilt i ett horn och ata av var lite mer vasterlandskt anpassande mat de lagat till oss.

Var dag idag borjade strax innan 7.00 pa barnhemmet da vi hjalpte till att tvatta, kla och utfodra barnen innan det var dags att folja de storre till skolan, vilket Maja gjorde. Jag och Viktoria hjalpte till att bara vatten och fylla pa de stora vattentunnorna de anvander sig av. Gult smutsigt vatten, som vi anvande senare till att handtvatta barnens klader i. Sa mycket mer till sysslor hade vi inte under dagen forrutom att umgas med de fa sma barn som var kvar. Vi tittade pa nar arbetarna lagade mat och vi hjalpte bitvis till med det vi kunde men dagen blev sa lang. Nar de storre barnen slutade skolan gick vi gladeligen for att mota dem. Tillbaka pa barnhemmet var kvallsmiddagen serverad for bade oss och barnen. Vi gick strax efter middagen hem.

Nar vi kom hem satt vi pa var trabank utanfor vart hus och sag fler och fler av byns barn samlas omkring oss, som kvallen innan, men nu hade bra mycket fler barn kommit. Aven vuxna kom forbi och "tittade" pa oss. Vi kom pa den kanske mindre brilljanta iden om att bjuda barnen (som redan hade dollartecken i ogonen) pa Ahlgrens bilar. Kort dar efter skrek det efter mer. Tydligen hade de sett in i varat rum, trots var gardin, att dar finns leksaker och nallebjornar. Leksakerna ar i forsta hand till barnhemmet men har ar sa gott som alla lika fattiga och i stort behov av allt de kan fa. Det mest omsarta vi kan gora nu ar att borja dela ut saker for da har vi alla manniskor runt oss, stora som sma. Okorrekt sagt men ack sa sant, de ar flugorna och vi ar skiten!


Det blev for mycket for oss att sitta dar ute pa trabanken, sa vi flyttade in i varat rum och laste dorren efter oss. Resten av kvallen har vi suttit inne i varat rum med de olika tankarna snurrandes i huvudet som vi ventilerat oss emellan. Fredagskvallen till ara kopte vi varsin pepsi pavag hem fran barnhemmet som vi nu knackt!

Godnatt Ghana!