19 Oktober

17 dagar har det gatt sen vi kom. Efter helgens semester (som jag gjorde ett langt inlagg om men som tyvarr forsvann innnan publicering) har vi nu aterigen fallit tillbaka i den vardag som nu infunnit sig.

Dagarna ser for det mesta ut (om inte identiskt) som foljande: Vi vaknar vid klockan sex, vaskar snabbt av oss, borstar tanderna och klar pa oss utan vidare tanke pa vad vi tar pa oss. All lek med barnen om dagarna gor oss smutsiga och mitt samsta kladval nagonsin var en vit T-shirt. Big no no. Efter pakladning gar vi de 10 minuter det tar till barnhemmet. Genomsvettiga och mysiga mots vi av ett tiotal kramar varje morgon nar vi entrar barnens hem. Sen diskar vi upp gardagens middag for att sen halla upp barnens frukost som oftast bestar av grot, eller natt som liknar grot. Barnen tvattar av sig ute pa garden ibland av assistans fran oss. Strax efter frukost gar de storre barnen till skolan. Ibland foljer vi med dem och vinkar hejda. Annars stannar vi pa plats for att sjalva strax efter fa var frukost som ideligen bestar av 15 skivor vitt brod, margarin, apelsinklyftor, pulverchoklad och varmt vatten. Brodet och margarinet far det varkligen och vandas i munnen. Och jag har istallet bara provat med brod doppad i choklad men ar tyvarr forbannat trott pa det ocksa, redan! Det blir numera nagra munnar varm choklad och de apelsinklyftor vi delar pa till frukost. Efter frukost langtar vi och vara magar mest till lunchen, och under tiden leker vi med de fa barn som ar kvar pa hemmet. Vid halv nio brukar Anna och Johanna ramla in. Tva andra svenska volontartjejer som blev flyttade till varat barnhem for en vecka sen da de misstrivdes pa skolan de jobbade pa da. Formiddagarna brukar kannas valdigt langa men vi sysselsatter oss oftast med handtvatt av barnens klader sen lek. Efter den efterlangtade fruktdieten gar vi hem for siesta. Var lunch bestar namligen alltid av ananas, banan, och ibland apelsinklyftor. Siesta kom vi pa att vi skulle ta da vi insag att 5 volontarer pa 4 barn inte riktigt gor oss fullt stimulerade, snarare uttrakade. Nar jag, Maja och Viktoria atervander fran var siesta vid halv fyra-tiden har Johanna och Anna, som da fatt lite kvalitetstid med barnen, akt hem. Om de stora barnen inte kommit hem fran skolan nar vi kommer brukar vi ga upp for att mota dem och ca 1200 andra barn som kommer springandes mot oss. Tillbaka pa barnhemmet blir det lite lek med alla barnen innan det ar dags for barnens kvallstvatt. Middagsservering. Bordsbon. Sen sitter vi och tittar pa de 25 munnar som i tystnad snurrar runt innan vi blir tillsagda att var egen mat ar serverad. Var mat serveras i ett enskilt rum fran barnen och ar nagot mer vasterlandskanpassad. Oftast ris. Snarare alltid. Men gott och utan tvekan dagens basta mal! Nar vi atit klart borjar klockan narma sig 18.30 och det ar da nast intill kolsvart ute. Vi far varje kvall eskort hem till dorren av Isac som ar en 22 arig kille som arbetar pa barnhemmet. Har vi forstatt det ratt ar han ocksa son till Madam, alltsa frun som ager barnhemmet. Det ar inte alltid sa latt att veta... Missforstanden ar manga! Isac har aven gjort oss underrattade om att han efterlyser en vit, svensk fru om vi nu skulle kanna till nagon intresserad!?

Val hemma pa kvallen gor vi oss ganska snabbt redo for bingen men stannar ibland uppe for att spela kort, prata, ata lite godis eller som vi alltid avslutnings vis gor: laser!! Nar klockan ar 20.30 ligger vi for det mesta till sangs och vantar pa john blund.

Idag maste jag dock beratta om natt som brot monstret i vardagen. Strax efter vi atit var frukost kom en kvinna med en fyra arig flicka i handen till barnhemmet. De bad oss (volontarer) satta oss ner pa nagra pallar i en ring. Kvinnan med barnet borjade be, vi blundade, och nagon minut senare avslutade hon med ett amen. Sedan berattade hon att flickans foraldrar dog for tva ar sen och att hon sen dess levt med kvinnan, som vi fick veta var hennes moster. Idag kom kvinnan alltsa for att lamna in flickan pa barnhemmet da hon inte langre har mojlighet att forsorja henne. Jag, Maja och Viktoria var tvugna att svalja hart och diskret torka en liten tar da kvinnan strax efter gick darifran. Idag har vi alltsa valkomnat lilla Amoa till sitt nya hem!


Karlek!