Efter ett handelserikt dygn i Cape Coast foljde en annu mer handelserik sondag da vi var tillbaka i var by, Gomoa Tarkwa. Vi gick till barnhemmet pa sondagsmorgonen eftersom vi planerat att folja med barnen till kyrkan. Allt ar superkristligt har och kyrkobesoken varje sondag ar obligatoriska, for alla! Vi "obronisar" (vitingar) ar saklart ett undantag men vi hade anda lovat att folja med, i kultursyfte. Efter barnens frukost borjar Amoa (nykomlingen i barnaskaran) att krakas. Morgongroten kommer upp och hon fortsatter spy i en halvtimme. Efter att personalen pa barnhemmet matat henne med medicin, som vad jag kunde se var mer avsedd for vaginala infektioner an for uppkastningar, forstod jag och Maja att vi maste sla slag i saken sjalva genom att ta Amoa till halsokliniken som ligger strax intill barnhemmet. Vi gick dit och blev sittandes i narmare 4 timmar, da de i omgangar tog febern pa Amoa, gav henne vatska och slutligen en spruta i baken. Det var under de har fyra timmarna det hande... Det mest handelserika hittills.
En insladdande taxi, en kvinna ut, en till kvinna ut, och ytterliggare en hoggravid kvinna kom ut ur taxin. Jag och Maja tittade med stora ogon pa varandra och tankte: tank om! Da vi pratat med sjukhuspersonalen pa kliniken vid tidigare tillfallen har de sagt att sker en forlossning ska de kalla pa oss sa vi far vara med. Jaja, har vi tankt, det ar sakert bara som de sager. Vem vill ha tva, vita, storogda kvinnor med pa sin forlossning. En sen verkar det inte vara natt som den havande kvinnan bestammer over for efter bara en halvtimme ropar barnmorskan in oss i det enda "sjukhus"-rum som finns pa stallet. Sjukhus kanns helt fel att namna i samma mening da det bara ar ett litet rum med en liten sang, ett skrivbord, tva stolar, en vag, en motorcykel mitt i rummet och nagra mediciner pa en bred hylla. Nar vi kom in i rummet lag kvinnan pa sangen med krystvarkar. Under fullkomlig tystnad krystade kvinnan knappt fem minuter senare ut bebisen. Vi stod framfor hela maskineriet och sag den lilla flickan pa 3 kg forlosas. Sa har nara en forlossning kommer jag aldrig komma igen, forren den dag da jag sjalv ligger dar. Skramande tanke, men sjukt larorikt och nagot inspirerande!
Efter att slaviskt ha foljt "En unge i minuten" pa tv i Sverige och sett hur svenska kvinnor beter sig nar det kommer till forlossning kan man inte lata bli att skammas en smula for hur vi har det, och hur vi beter oss. (Nu talar visserligen en som sjalv aldrig fott barn, men..) Nar vi har alla forutsattningar i hela varlden att minska smartan och forebygga de komplicationer som kan uppsta vid en forlossning har dessa kvinnor som lever en kontinent ner ingenting, absolut ingenting som kan underlatta, JO, i basta fall far de en pinne att bita i men inget annat. Skrika far de inte heller, vi tror istallet att de anvander all kraft och all fokusering pa den naturliga forlossningen. Som for ett otranat oga sag ut som, med lite overdrift, en baggis!
Tagna efter handelsen brande tararna bakom locken pa bade mig och Maja och vi anstrangde oss for att de inte skulle se vara blanka ogon. Kanslor visar man inte pa det viset och de hade nog inte forstatt varfor vi grat. Vi visade oss istallet starka och tacksamma och gratulerade den nyblivna mamman innan vi gick ut och borjade begrunda vad vi nyss sett.
Som ni sakert forstod blev det ingen kyrka for oss denna sondag utan en halvdag pa kliniken. Lilla Amoa hade Malaria som vi behandlat henne for nu. Knappt 50 svenska kronor fick vi betala for att fa henne frisk, nagot barnhemmet aldrig hade kunnat betala da barnen inte ar forsakrade.
Vi borjar for ovrigt narma oss halvtid har i Ghana da oktober borjar ga mot sitt slut. Min mage har forst nu forstatt att vi befinner oss i Afrika och den sager, nu pa senare tid, oftare i fran. Ja, jag har superdiarre men mar fruktansvart bra trots allt! Manga av volontarerna vi umgas med har erfarit detsamma och det finns inga hamningar fran att inte tala om det.
Maja ar det perfekta resesallskapet och vi omges av underbara ungar som ger oss karlek!
Idag ar vi i Swedru och internetcafear. Vi har hort ryckte om att de sallsynta Pringleschipsen gar att hitta i nagon liten butik har i stan och har vi tur kan kvallen vara gjord.
Over and out!
Aven denna helgen styrde vi kosan mot Cape Coast for att semestra tillsammans med de andra svenska volontarerna vi har kontakt med. Sol, bad, mat och lite kultur!
En sangplats i detta rummet kostar 10 cedi/natt. 50 kr i Svenska. Har sover man bland tio andra i vaningssangar med myggnat ovanfor varje badd.
I lordags var vi till Elmina Castle som ar ett av Afrikas forsta och storsta slavslott, over 500 ar gammalt. Ligger ungefar en kvart bort med bil fran Cape Coast. Mycket spannande och skramande guidning runt i fanghalorna. Idag besokte vi Cape Coast Castle som ar ett mindre slavslott, aven har fick vi en guidad tur. Vi fick veta att Sverige hade ett litet finger med i spelet nagon gang pa 1500-talet.
Dorren in till cellen (dar du garanterat motte doden om du klev in for 500 ar sedan) ar den enda orginaldorren som finns kvar pa slottet.
Usch! Det var valdigt hemskt nar guiden berattade om hur landsfolket suttit tillfangatagna i dessa sma utrymmena i vantan pa att do eller att skeppas ivag upp till Europa och Usa som slavar.
Utanfor slottet ar fiskarna pa stranden som vanligt i full gang med att lagg ut eller dra in sina fiskenat.
En forsaljare pa stranden med massa fargglada parlhalsband som vi handlade av. 1 cedi styck. Eller som synes i bagrunden vad de egentligen ar till for. Man knyter de runt midjan for att pa sa sett halla koll pa sin vikt. Varat mal ar ju givetvis att de helst ska trilla av innan hemresan (dock inte sa troligt) medan landets tradition sager att de helst ska bli tajtare for da vet man med sakerhet att man gar mot ett mer valmaende liv. Dvs, du har blivit fet och maste kopa ett storre.
Vackra Cape coast!
Bilder fran tidigare i veckan... Vi har lart oss bara Afrika-barn!
