Söndagen

Mårten frågade den store, stenige vise om vad vi kunde sysselsätta oss med en söndag i Kunshan..

...Och här var svaret: åka mini-mini-plastbåt på den skitiga kanalen. När vi kom till hamnplatsen var den alldeles öde och vi trodde att det var stängt när det plötsligt kikar fram en liten gubbe som har hand om båtarna. Tio minuter efter att vi dividerat om priset och fått på oss varsin flytväst (otroligt nog har de flytvästar!) hade det samlats en hop människor runt om kajplatsen som ville se på när de tre västerlänningarna tryckte sig ner i en av plastdonen och började puttra ner för kanalen.

Det ska ni veta, här är folk inte rädda för att stanna upp och titta/stirra,/glo! Vi har vant oss med alla blickar, och istället för att titta bort har vi börjat hälsa på alla som intresserat tittar på oss. Då tittar de endera bort eller ler stort och hälsar gladeligen tillbaka och många drar sig inte för att börja prata. Nog för att vi inte förstår varandra kan det vara väldigt trevligt! Kineserna är ett speciellt folk men oerhört vänliga!

Det var trångt i båten med alla långa ben och de små utrymena.

Själv hade jag lite mer plats!

Vackert!

Samtidigt väldigt skitigt.

Många bor längs kanalen i små skjul och som här på en gammal båt.

På eftermiddagen kände vi för lite värmande kaffe. Trots att vi valde en restarung som utgav sig för att vara ett "kaffeställe" var besvikelsen stor. Men vem hade förväntat sig att det skulle smaka som hemma? Jo, jag hade nog ändå hoppats! Jag beställde caffe latte. Nått skum såg jag inte till, däremot var koppen full med mjölkklumpar!