14 December

14 December

Och vad har hänt? Hela 12 dagar i Sverige har redan susat förbi. Jag har gått i den gråa naturen och svurit över regn, blåst och kyla. Flip-flopsen jag haft på mig 62 av 63 dagar är nu utbytta mot raggsockor och stövlar, ingen direkt suprise men kontrast, det kan man allt kalla det. Och det där vita vinterlandet vi hade trott skulle möta oss på Arlanda snuvade oss riktigt på konfekten. En viss besvikelse, men nog är det härligt att vara hemma i Sverige igen! Jag sticker inte under stolen med att man, väl hemma, uppskattar allt enormt mycket, kanske lite extra efter att ha bott i ett U-land. Sverige är ett helt fantastiskt land, som bjuder på oändliga möjligheter, fantastiska faciliteter, och ett fruktansvärt tråkigt folk. Sen kan man disskutera om vi inte har det löjligt bekvämt ibland. Borta bra men hemma bäst. Hemma bäst men vart härnäst?

Åka tillbaka? Absolut! När? Blankt!

Minst en gång om dagen tänker jag tillbaka på vad dem två gångna månaderna har innehållit och minst en gång om dagen måste jag och min dåvarande sambo höras på telefonen.

Maja, vi har tagit dem här tacktalen för varandra innan, men det är dags igen och för att inte bli allt för sentimental så säger jag bara: tack som fan för att du finns och för att du vill vara min vän!

Den här låten är riktigt poppis i Ghana just nu och skulle mer än gärna kunna få gå som vinjett till vår 63 dagar långa Ghana-resa.

http://www.youtube.com/watch?v=ZHivnju1DO8&feature=player_detailpage

Vi hörs!

1 December

63 dagar i Ghana avklarade. Bara nagra timmar kvar innan vi lamnar landet. Allt kanns underligt men underbart. Tararna sa sitt nar vi lamnade vara vanner, barn, kollegor och blivande kompanjoner i Gomoa Tarkwa i morse.

Vi sitter pa Accra Airport och vantar pa att klockan ska bli halv atta. Da far vi ga till gaten och klockan elva lyfter vi mot Amsterdam. Klockan 12.35 imorgon landar vi pa Svensk mark. Vi har varit pa flygplatsen i tre timmar och 4 Ghananer har redan fragat om jag och Maja ar tvillingar. Nej, har vi skrattat, inte ens syskon. Hade var larare ratt som sa nar vi gick i arskurs 1: en dag kommer ni 2 att vaxa ihop! Kanske har vi gjort det, eller beror det pa att vi har samma outfit idag?!

Den senaste veckan har varit handelserik och darmed ocksa snabbt avklarad. En langre uppdatering gor jag fran Sverige.

27 November

Dagens uppdatering finner ni hos Maja

24 November

Var insamling har vaxt sig till Mount-Everest-size! Var forhoppning, nar vi fran borjan efterlyste en skankepeng, var att fa in nagra hundralappar som kunde, tillsammans med min och Majas reskassa, betala barnens skolavgift for kommande ar. Intresset av att hjalpa har overrumplat oss och vara hakor hanger nar vi nu sitter har med dryga 37.000 svenska kronor att forvalta. Pengarna, som vi idag maste ta ut i kontanter, ska vi givetvis anvanda till kommande ars skolavgift men ocksa till byggprojektet av ett nytt barnhem (som ni kan lasa om i tidgare inlagg).

Idag stanger vi insamlingen for att hinna satta pengarna i bruk da vi enbart har en vecka pa oss innan hemfard. Murbruk och cement star pa kommande veckas schema. Ett helt hus kommer vi inte kunna finansiera aven om vi befinner oss i det annars sa billiga land, men vi kommer ta husbygget atminstonde halvags och vi ar makta stolta over er alla som hjalpt till att gora detta mojligt. Om inte vi kan fullfoja bygget fran Sverige ar var forhoppning att efterkommande volontarer och andra goda manniskor upptar arbetet dar vi slutar.

Var senaste och storsta donation trillade in idag och vi tackar odmjukast pa barnhemmets vagnar Swedtarp AB i Loddekopinge som skankt 10.000 till husbygget.

Ett lika stort tack till:

syster Johanna & Oscar
mamma Ami & Berra
moster Anki & Mormor
Kimmo Pontinen
Pape m familj
fam Pusing/Walfridsson
Roger Axelsson
Karin Widen
Emma Jansson
Linda Widen
Johanna Nilsson
Minnas familj
Per-Hakan & Anna-Maria Jansson
Anna-Britta Jansson
Magnus Salgstrom
Maria Park
Hanna Abdel Halim
Helena Norling
Cecilia Nelefelt
Sara Ahlander m familj
Pia och Otto Sorlin
Anna & Robin
Sara & Johan
Amanda & Henrik
Hanna Elmeskog m familj
Sandra Andersson
Anders Leck
Jessica Hansson m familj
Kvitter Javelin
Amanda Morth
Fam Hedberg
Ulrika Pettersson
Johan Burman
Emelie Solen & Mattias Sunnanang
Frida & Anders
Evelina Mattsson m familj
Staffan Mattsson m familj
Johanna korpi m dagisforaldrar
Jenny Korpi m vanner och familj
Julia Korpi & Cesar
Emelie Wallin & Calle
Emil Graden
Lovan
Teje
Johanna A
Clara
Lisa
Nisse
Samhällsbyggnadsnämnden i Rättviks kommun
Rättviks kyrkokör
Lotta & Hans
Alexander
Tessan & Jojje
Linda
Martina
Yuen cheung
Sara Teodorsson
Stina & Per

24 November

En manad kvar till jul. En vecka kvar till hemfard. Och har sitter vi med svettringar under armarna och undrar hur kylan kommer kannas mot kinden om dryga veckan. Vi ser fram emot hemfarden och julkanslan som vi vantar ska infinna sig sa fort vi kliver av planet pa Arlanda. Men for att inte fokusera for mycket pa framtiden har vi i stallet sett till att utsupa en sista sol-och-bad semester medan vi fortfarande kan. I mandags akte vi 6 h till vad vi trodde skulle vara paradiset. Ser ut som paradiset, absolut, men djuren och rastlosheten fick oss att skippa sista natten pa Green Turtle Lodge och vi akte idag 2 h osterut till det lite mer civiliserade Oasis Resort i Cape Coast (har har vi varit nagra ganger tidigare)

Nu ger jag kanske en overdriven orattvis bild av Green Turtle, men vi kan inte ens saga att vi hade tur med vadret. Sol, visst, men ocksa moln, regn och aska. Regn som vackte oss mitt i natten da halmtaket lackte igenom, rakt ner pa kudden. Halmtaket ja, som ocksa bjod pa moss och lysmaskar. Odlor till forbannelse och pizza som bara serveras pa helger, fan ocksa, den vi hade sett fram emot sa valdigt! Inatt borjade Maja dessutom att krakas. Jag blev snabbt varse om att vi maste upp och ut ur sangen. Som den trogna vapendragare jag ar var det bara att hoppa upp och bege sig ut i morkret, lysa med ficklampa pa riset och fisken som la sig pa marken. Fyra toalettbesok senare kunde vi ater ga och lagga oss. Nu mar Maja bra igen!

Idag aker vi, efter ett sista dopp i havet och kanske lite souvernirshopping, tillbaka till var by Tarkwa. En sista, intensiv vecka med barnen och sa ska vi ju satta projektet i rullning.

19 November

TACK ALLA omtanksamma sjalar som skankt pengar till Barnhemmet i Gomoa Tarkwa. Ni har inte bara bidragit till att betala kommande ars terminsavgift ni har aven paborjat byggandet av en ny skola. Byggnaden som ocksa kommer vara barnens nya hem och en inkomstkalla i form av skola. Valkommen till projektet Childrens Home of Hope, Gomoa Tarkwa




Bakom Madam, Maja och Mr Williams kan ni skada barnhemmets nya marker.

Kanske kan jag numera titulera mig som forvaltare i telefonkatalogen eller husbyggare eller kanske bara kalla mig en javligt god manniska! Tillsammans med Maja, Anna, Johanna & Agnes forvaltar vi nu era pengar, ni som ar med och bidrar. Det ar vi sjalva som skapat projektet och gett det dess namn.

Genom ett gott sammarbete med "hovdingen" i byn Tarkwa tillskanks en storre markbit barnhemmet. Skanks i den benamningen att vi har indirekt betalat mannen med makt med en get och en flaska wiskey. En symbolisk summa, eller mojligtvis kallad muta pa Svenska. 600 cedi har vi nu lamnat ifran oss och marken har tillfallit oss/barnhemmet. Ungefar 2500 svenska kulor av den otroliga, insamlade summan pa 10.000.

Jag och Maja lagger nu ihop vara insamling med de svenska volontarerna Anna och Johannas kapital och far da tillsammans ungefar 20.000 svenska kronor. Detta innebar en borjan pa ett husbygge dar de foraldra losa barnen far bo.

Huset barnen bor i nu hyrs av en man, en man som for det mesta ar parokt/full och allmant otrevlig. Da hyran dessutom ar ratt hog och barnens lek begransad pga slitagerisk har det varit forestandaren Madams drom att ha ett eget hus och egna agor. Drommen vi/ni nu paborjar!